Hej
Det var evigheters evigheter sen jag sist bloggade (i blog-världen that is).
Jag har sedan sist tagit min examen från Uppsala Universitet, fick hem examensbeviset i förra veckan, å det är vackert. Nästan så man skulle vilja rama in det och hänga det ovanför sängen, och samtidigt inte alls!
Jag har vidare också fått anställning, var och när kommer jag skriva i nästa inlägg (när kontraktet är påskrivet).
Men summa summarum så är livet mycket snällt mot mig i denna stund. Mår bra efter ett träningspass på Väderkvarnsgatan (tränat 4 ggr denna vecka = mkt stolt).
Å så måste jag ju berätta om gårdagens kaos; Det är lite så att jag skämt över att tillhöra det kvinnliga släktet pga detta, men samtidigt är det för fascinerande för att lämna oberättat.
Ok, så min snälla Staffan hade i födelsedagspresent gett mig ett presentkort på HM, eftersom han visste hur jag suktade efter klänningen med stort K, som var en av plaggen tillhörande Garden collection, som lanserades igår i butik. Kl 10 öppnar butiken, och jag hade sedan tidigare hört mig för om varnånstans i butiken som min diamant skulle komma att hänga, vilken tid man borde vara på plats för att hinna få sig en etc etc, Allt enligt sjukligt maniskt beteende, men så hade jag ju sett fram emot denna klänning sen början av januari.
Nåväl, jag tänkte att eftersom detta inte var något s k designersamarbete i stil med Cavalli 4 HM, så borde det absolut räcka med att vara utanför butiken kl 9, dvs en timme innan butiken öppnar. När jag kommer ner på stan får jag dock finna mig tillrätta med att ställa mig bakom fyra 19-åriga tjejer som köat sen kl 8. De pladdrar på rätt bra de där brudarna, om studenten, att bli fulla, vilka plagg de ska roffa åt sig inne i butiken med mera. Intressant värre, tänkte jag men insåg sen att vem är jag att döma, jag står ju också på stan som ett fån i en kö kl 9 på morgonen, dock ensam så kanske mest var avundsjuk på att de åtminstone hade varann att skratta med. Kön fylldes på ordentligt under den sista tiden innan öppning, och när dörrarna gled upp kl 10 så hände det. Söta, skrattande, rara små flickor förvandlades till lejon på Savannen, alla rusade fram mot rulltrappan, slet och drog i allt som fanns att slita och dra i. Armbågarna var allas främsta vapen, var själv tvungen att använda mina vid mer än ett par tillfällen (when in the game...) Jag lyckades hitta min skatt i stl 36, YEEES! Kommer in i provrummet och ska dra upp dragkedjan å...skiiit också. Den går inte upp! Panik, tänker jag och springer halvnaken ut i butiken igen för att se om jag hittar en stl 38 istället. För sent, men som den ekonom man är underskattar man inte styrkan med byteshandel. Jag lyckas byta bort den röda rosenklänningen i stl 38 mot min klänning i rätt stl. Efter detta är det som att man har hittat en vän på en ö full av kanibaler. Helt plötsligt delar jag provrum med en för mig då okänd människa. Vi hjälpte varann med smakråd, och hon hjälper mig att fixa dragkedjan på stl 36, som visade sig inte alls vara för liten, utan alldeles lagom. Men ni vet hur det är med dragkedjor, de kan vara svåra att dra upp på sig själv. Så tack, tjejen som jag delade provhytt med. Så slutet gott, allting gott. Och imorgon inviger jag köpet på Skvader Dam, en fantastiskt rolig återkommande gasque på Norrlands nation. Ska ändå avslöja att jag är lite besviken på volangen framtill på klänningen, ser inte alls ut som på bilderna. MEN gillar den fortfarande.
Såja, det var klänningshistorien. Just nu sover både pojkvän och hund, Vänner går i bakgrunden. Jag tänkte läsa lite Harper´s Bazaar och sen se en romcom, Notting Hill. Jag må verka riktigt ytlig i o m detta inlägg. Men om ni väljer att följa mig så kommer ni se att jag är ganska oförutsägbar, allätare. Så ja, nog med försvarstal. Trevligt fredag!
PS: Fick jättefina blommor levererade häromdagen, som grattis till examen. Blev jätteglad!
